Топ-100
Back

ⓘ Svensk grammatik. Denna artikel beskriver grammatiken i den varietet av svenska språket som kallas standardsvenska eller rikssvenska och är en relativt sen kult ..




                                     

ⓘ Svensk grammatik

Denna artikel beskriver grammatiken i den varietet av svenska språket som kallas standardsvenska eller rikssvenska och är en relativt sen kulturprodukt. Genuina svenska folkmål som är mera direkta fortsättningar på moderspråket fornsvenska har ofta en kraftigt avvikande morfologi från standardsvenskan, i vissa fall även en avvikande syntax.

                                     

1. Substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa är "Substantiv är namn på ting, såsom klocka, hatt och ring". Eftersom substantiv i svenska kan ha två genus kön kan de identifieras som substantiv samt vilket grammatiskt genus de har genom att sätta ordet "en" utrum eller "ett" neutrum framför. "En hatt" är därför den obestämda formen av ett substantiv med genus "utrum", och "ett hus" är den obestämda formen av ett substantiv med genus "neutrum".

                                     

1.1. Substantiv Genus

I svenskan finns det flera sätt att definiera genus. Idag används vanligen följande system, som bygger på vilka artiklar och bestämdhetssuffix orden knyter till sig.

  • Utrum N-genus
N-genus får ändelsen -en i bestämd form.
  • Neutrum T-genus
T-genus får ändelsen -et i bestämd form.

I en äldre klassificering med fyra genus är utrum istället fördelat i tre genus: maskulinum, femininum och reale. I denna klassificering spelar ordens sexus och relation till personliga pronomen större roll.

  • Maskulinum -en, han -ord)
Ord som är maskulina. Till exempel man manne n, pojke n.
  • Femininum -en, hon -ord)
Ord som är feminina. Till exempel kvinna n, flicka n.
  • Reale -en, den -ord)
Ord som använder artikeln den. Till exempel bok boke n.
  • Neutrum -et, det -ord)
Ord som använder artikeln det. Till exempel barn barne t.

De fyra genusen skiljs åt på följande sätt: när ett adjektiv beskriver ett maskulint ord slutar det på -e, exempel: storebror, Peter den store, den late mannen, den starke tjuren. När ett adjektiv beskriver ett feminint ord slutar det på -a: storasyster, Katarina den stora, den yra hönan, den ömsinta mamman, den goda fen. Adjektiv som beskriver neutrum- och realeord slutar alla på -a. Dessutom skall pronomet "han" användas när man ersätter ett maskulint ord i en sats: Mannen där borta, han är tandläkare. Tjuren där borta, han är farlig. Lika så skall "hon" användas till feminina ord: Drottningen, hon är alltid vackert klädd. Vår märr, hon är dräktig. Tyskan tog guld, hon blev världsmästarinna.

Lägg märke till att alla djur är maskulina, utom de som uttryckligen är av kvinnligt kön, som katta, ko, tacka, sugga, åsninna och så vidare. Reale- och neutrumord ersätts alltid av "den" respektive "det" vid syftning med personligt pronomen.

                                     

1.2. Substantiv Bestämdhet

I svenskan anges bestämdhet hos substantiv med hjälp av suffix. Dessas form beror av ordens genus och numerus. För ord av genus utrum är bestämdhetssuffixet -en eller -n i singular och vanligen -na i plural. Vid genus neutrum är motsvarande suffix i singular -et och -t och i plural vanligen -a eller -men någon gång också -na. De plurala bestämdhetssuffixen är beroende av ordets deklinationstillhörighet. Även attributiva adjektiv har bestämdhetsböjning så kallad svag form på -a eller ibland - e. När ett substantiv i bestämd form föregås av adjektivattribut används dessutom en fristående, framförställd bestämd artikel: den utrum singular, det neutrum singular och de plural.

I obestämd form används i singular vanligen en framförställd obestämd artikel i form av räkneorden en utrum och ett neutrum. I vissa fall kan dock även singulara obestämda former stå artikellösa. Detta regleras av semantiska och syntaktiska faktorer.

För den grammatiska variabeln bestämdhet används inom svensk grammatik begreppet species, i första hand när man avser de morfologiskt markerade formerna.



                                     

1.3. Substantiv Kasus

I modern svenska har substantiv två kasus: Nominativ Grundform och Genitiv.

Bland de personliga pronomina finns dessutom en gemensam objektsform för ackusativ och dativ. Se under pronomen för tabell.

Svenska rumsadverb har ett egenartat och formrikt system, som avviker från substantivens och pronominas; men det är oklart i vilken mån de olika formerna bör karakteriseras som kasus, eller som sammansättningar eller separata ord.

                                     

1.4. Substantiv Stelnade uttryck med kasus

Svenskan har behållit många uttryck, så kallade stelnade uttryck, med kasusen ackusativ och dativ men även genitiv.

                                     

1.5. Substantiv Ackusativ

Ackusativ är ett kasus som först och främst betecknar riktning och i fornsvenskan styrde ett par prepositioner just detta kasus. Man kan idag finna ackusativ bevarat i uttrycken "i ljus an låga", "i hög an sky", "i god an ro", "ana arg an list", "i rätt an tid" och "för all an del" men även pronomina "mig" och "dig" är gamla ackusativer.

De talspråkiga formerna "våran" och "eran" av de possessiva pronomina "vår" och "er" är också gamla ackusativformer. Detsamma gäller "han" i objektställning, t.ex. det dialektala och talspråkliga "jag såg han där den normerade standardsvenskan har "jag såg honom ".

                                     

1.6. Substantiv Dativ

Dativ är i stort sett ackusativets motsats eftersom dativ först och främst anger befintlighet och deklinationsformerna för detta kasus är fler än ackusativet. Dativ kan ta -a, -e, -o och -om samt -um som man kan finna i "ta av dag a ", "gå man ur hus e ", "på siston e ", "kung av Guds nåd e ", "se i syn e ", "allt i all o ", "famla i blind o ", "skämt åsid o ", "vara av god o / ond o ", "i andan om ", "uti ändan om", "i sin om tid, "vara all om, andr om till skräck och varnagel, "tusen sin om tusen" och "varg i ve um ".

Många pronomina, adverb och prepositioner har sina etymologier i dativ, exempelvis "honom", "henne", "vem", "vilken/vilket"vilka", "lagom", "stundom", "bakom", "bortom", "inom" och "utom".

                                     

1.7. Substantiv Genitiv

Detta kasus, genitiv, finns bevarat i uttryck som "till sjö ss ", "till hav s ", "till hand s ", "till kung s ", inombord s ", inrike s ", utrike s ", dag s en s ", rik s en s ständer", liv s en s rot", mörk s en s gärningar", allehand a ", "gå till väg a ", "till hand a ", "till fot a ", "tillryggalägga", "i mann a minne ", "gå till spill o ", kvinn o kläder ", sid o spår ", "vara till sal u ", gat u korsning och fur u skog ".

                                     

2.1. Pronomen Personliga pronomen

De personliga pronomen har tre kasus, nominativ, ackusativ eller objektsform och genitiv. För första och andra person saknas dock genitivformer. I stället använder sig svenskan här av possessiva pronomen. Observera att ackusativformen inte bara används om det direkta objektet, "ackusativobjektet", utan även i sådana fall där andra språk skulle använda sig av till exempel dativ eller andra oblika kasus. Det är anledningen till att vissa föredrar att tala om objektsform snarare än ackusativ.

                                     

2.2. Pronomen Reflexiva pronomen

Det reflexiva pronomenet finns i en objektsform, sig, samt i possessivform, sin, sitt, sina.

Reflexiva pronomen används för att syfta tillbaka på det tänkta subjektet i en sats.

Jämför:

  • "Olle tycker om att kamma honom." = att kamma någon annan
  • "Olle tycker om att kamma sig." = att kamma Olle

Problemen dyker ofta upp när det possessiva reflexiva pronomenet ska användas, särskilt i en mening med många satser.

  • "Olle håller hans bok." = det är inte Olles bok
  • "Olle håller sin bok." = det är Olles bok
  • "Jan vet inte om Olle håller hans bok." = det är Jans bok. Eventuellt tillhör den någon tredje person. Detta framgår av kontexten.
  • "Jan vet inte om Olle håller sin bok." = det är Olles bok
  • "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, hade han sin hund i sällskap."

  • "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, hade han hans hund i sällskap."

  • "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, lyckades hans hund skrämma upp fyra duvor i sin närhet."

Läpparna är Olles, hunden kan vara antingen Jans eller Olles. Duvorna befann sig i hundens närhet.

  • "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, lyckades hans hund skrämma upp fyra duvor i hans närhet."

Observera att i de två sista meningarna är det omöjligt att använda sin hund", oavsett om det är Jan eller Olle som äger hunden.



                                     

3. Verb

Verb böjs i svenskan efter modus och tempus.

Modus

Det finns tre modus: indikativ, imperativ och konjunktiv. Indikativ och, i viss mån, konjunktiv böjs efter tempus.

Imperativ

Imperativ uttrycker en uppmaning att göra något:

  • leka - lek!
  • prata - prata!
  • sova - sov!

Futurum preteriti

  • vi skulle leka / kom att leka
  • de skulle sova / kom att sova

Futurum exaktum

  • du ska ha sovit / kommer att ha sovit
  • de ska ha lekt / kommer att ha lekt

Futurum exaktum preteriti

  • du skulle ha sovit / kom att ha sovit
  • de skulle ha lekt / kom att ha lekt
                                     

3.1. Verb Modus

Det finns tre modus: indikativ, imperativ och konjunktiv. Indikativ och, i viss mån, konjunktiv böjs efter tempus.

                                     

3.2. Verb Imperativ

Imperativ uttrycker en uppmaning att göra något:

  • leka - lek!
  • prata - prata!
  • sova - sov!
                                     

3.3. Verb Presens konjunktiv

Presens konjunktiv konjugeras genom att de trycksvaga a:en i verb som "leva", "hoppa", "hata", "skjuta" och "rida" blir till e > "leve", "hoppe", "hate", "skjute" och "ride".

Idag är presens konjunktiv mest använt i en optativ funktion, till exempel "Gud välsigne er", som även kan omskrivas till "Må Gud välsigna er".

Konjugeringen av denna form bygger främst för starka verb på att singularformen, delvis den form som förr användes för "jag", "du" och "han/hon/den/det".

                                     

3.4. Verb Preteritum konjunktiv

Denna form av konjunktiv bygger främst på pluralformen i preteritum, delvis den form som förr användes för "vi", "ni" och "de". På starka verb blev exempelvis "vi vinner" förr "vi vunno" och i preteritum konjunktiv blev det "vunne". Pluralformernas finala o blev därmed e. Jfr ovanför under presens konjunktiv. Konjunktiven "bleve", "sprunge" och "både" som kommer av "blevo" av bliva), "sprungo" av springa och "bådo" av bedja).

De starka verb som har ett långt betonat a i preteritumformen ändrar detta till ett å, som det även gjorde i pluralformen förr, exempelvis "gåve" < "gavo", av ge/giva samt "både" < "bådo", av bedja.

Idag används mestadels de oregelbundna verbens preteritum konjunktivform;

  • få - finge
  • vara - vore
  • gå - ginge
                                     

3.5. Verb Futurum simplex

  • vi ska leka / kommer att leka
  • de ska sova / kommer att sova

"Ska" med varianten "skall" och "kommer att" används båda för framtid, med en liten nyansskillnad i betydelse. "Skall" uttrycker värdering, önskning eller tvång vanligtvis utifrån, medan "Kommer att" är mer definitiv och objektiv.

Ofta används även presens för framtid, när tiden framgår av sammanhanget. Exempel: "Jag möter dig i morgon på stationen."

                                     

3.6. Verb Futurum preteriti

  • vi skulle leka / kom att leka
  • de skulle sova / kom att sova
                                     

3.7. Verb Futurum exaktum

  • du ska ha sovit / kommer att ha sovit
  • de ska ha lekt / kommer att ha lekt
                                     

3.8. Verb Futurum exaktum preteriti

  • du skulle ha sovit / kom att ha sovit
  • de skulle ha lekt / kom att ha lekt
                                     

4. Adverb

Ett adverb är ett ord som kännetecknas av att det beskriver ett verb, adjektiv eller ett annat adverb märk väl ej ett substantiv. Adverb är även ord som ensamma kan svara på frågor som varåt, vartåt, varför? o.s.v. dvs. däråt, ditåt o.s.v. I svenska kan adjektiv göras om till adverb genom att ändelsen -t läggs till på slutet. Exempel: konstig - konstigt, galen - galet, ful - fult m.m.

Detta ska inte förväxlas med neutrumformen av adjektiv. Ordet stort har inte samma betydelse i meningarna "Hon log stort" och "Ett stort leende".

Adverb bildas i vissa fall också genom att ändelsen -en läggs till. Exempel: verklig - verkligen

Vissa andra adjektiv ser likadana ut som adverb. Exempel: bra - bra, gratis - gratis

                                     

5. Prepositioner

Prepositioner ingår i prepositionsfraser. Många prepositioner har rumsbetydelse, till exempel: under bordet, på mattan, nära huset. Andra har tidsbetydelse.

I fornsvenskan styrde prepositionen till i betydelsen att för närvarande befinna sig mitt i/på/vid. genitiven. Detta lever kvar i en rad stelnade uttryck, som till exempel "till bords" inte *"till bord", "till havs" inte *"till hav", "till fots" o.s.v

                                     

6. Syntax

Svenskan är ett SVO-språk, där SVO står för subjekt, verb, objekt och syftar på grundordföljden i satser. Exempel:

Denna ordföljd kallas för svenskans del traditionellt för "rak ordföljd".

Skulle däremot objektet eller ett adverbial placeras först kommer subjektet på tredje plats. Predikatet skall nämligen alltid vara på andra plats, och därför betecknas svenska ofta som V2-språk snarare än SVO-språk.

"Bollen sparkade jag." Denna konstruktion ger mer betoning på bollen.

I frågor gäller dock omvänd ordföljd, dvs. predikatet kommer före subjektet. Ex.: "Sprang han fem kilometer varje dag?"

Bisatser har oftast rak ordföljd: Ex.: "Det är väl känt, att han springer fem kilometer varje dag." Första satsen är en huvudsats och den andra en bisats.

Om konjunktionen utelämnas i villkorssatser blir det däremot omvänd ordföljd i bisatsen. Ex.: "Sprunge jag fem kilometer varje dag, skulle jag inte behöva dricka lightläsk". Jämför: "Om jag sprang fem kilometer varje dag, skulle jag inte behöva dricka lightläsk". Notera även att huvudsatsen i båda dessa fall får omvänd ordföljd, vilket beror på att bisatser av detta slag fungerar som adverbial för denna.



                                     
  • Svenska Akademiens grammatik vanligen förkortad SAG avser att vara en fullständig grammatik över det svenska standardspråket i deskriptiv lingvistikstradition
  • Se även: Grammatisk kategori och Formell grammatik Grammatik Från grekiska: γραμματική, grammatikí är det regelsystem för språk som beskriver hur morfem
  • SAS, Svenska Akademiens språklära är en mindre och lättillgängligare grammatik avsedd för en större läsekrets. SAS är huvudsakligen en deskriptiv grammatik
  • Huvudartikel: spanska Spansk grammatik handlar om grammatiken för spanska kastilianska a b c d e f g h i j k l m n ñ o p q r s t u v w x y z ch, ll
  • Huvudartikel: Quenya Vår kunskap om Quenyas grammatik bygger på studier av de texter som J.R.R. Tolkien skrev under sin livstid. Dessa texter är ofta
  • syftar på just det svenska runinskriftsmaterialet. Eftersom runinskriftsmaterialet är begränsat, är det inte möjligt att skriva en grammatik baserad på runinskrifterna
  • Danskans grammatik är präglat av att danskan är ett nordgermanskt språk. Grammatiken företer således likheter med både norska och svenska Till skillnad
  • ihopskrivet. Bolander, Maria 2005 Funktionell svensk grammatik sid. 88f Elzbieta Strzelecka, Svenska partikelverb med in, ut, upp och ner. En semantisk
  • Den här artikeln beskriver den engelska grammatiken Formläran är i det närmaste komplett, med reservationen att inte varje specialexempel är medtaget
  • Fortbildningsavdelningen, Sektor svenska 99 - 0154559 - 5  8. Linköping. Libris 773367 Lindberg, Ebba Oskarsson Ove 1976 Beskrivande svensk grammatik Stockholm: AWE Geber
  • Språkstigen: svenska som andra språk 2004 Västsahara Afrikas sista koloni. Föreningen Västsahara. 2008 Börja öva svensk grammatik Studentlitteratur
  • framför substantivfras att den inte utesluter fraser med pronomen som huvudord. Svenska Akademiens grammatik Nusvensk grammatik Jörgensen Svensson

Users also searched:

svensk grammatik pdf,

...
...
...